Parning

Du har bestämt dig för att ta en valpkull vid tikens nästa löp. Planering är viktigt. Var ute i GOD TID! Vänta inte med att söka efter en hanhund tills tiken redan har börjat löpa.

Ta kontakt med täckhundsägaren i god tid före parningen. Det kan vara värdefullt att träffas och jaga tillsammans med den tilltänkta partnern.

Skriv parningsavtal före parning med hanhundsägaren så att ni reglerar hur stor parningsavgiften ska vara och när ersättning till hanhundsägaren ska betalas ut. Det är bäst för båda parter även om man är goda vänner. Missförstånd om vad ni kommit överens om undviks därmed. Parningsavtal finns på SKK, sök parningsavtal. www.skk.se

Generellt gäller att ersättningen till hanhundsägaren bör motsvara ett valppris. Idag har vi tämligen gått om meriterade hanhundar för avel, varför du inte bör betala några vansinnespriser för parningen. Det är du som tar de stora riskerna för tiken, valparna och gentemot valpköparna.

Rekommendationen är att parningsbeloppet beräknas efter antalet levande valpar vid 6 veckors ålder. Parningsavgiften kan variera beroende på hur meriterad hanhunden är, men ligger vanligen på ca 1500 kr/valp. 6-7 valpar/kull är rasens medeltal.

Man kan också erbjuda hanhundsägaren en s.k. parningsvalp som full ersättning för parningen.
Fundera på vad som händer om det blir 1 eller 2 valpar. Uppfödaren vill kanske själv också behålla en valp, vem ska välja först. Ska hanhundsägaren ha en valp (när det bara blivit ett fåtal) bör han betala en del av valppriset.

En hanhund bör inte överanvändas och inte heller bör en föräldrakombination upprepas. Avelskommittén kontrollerar och utvärderar avelshundarnas nedärvning av jaktegenskaper och hälsa vid ca 20 valpar. Om hunden visar bra resultat vid utvärderingen, kan den användas till fler parningar. Det ligger i alla uppfödares och täckhundägares intresse att så många av deras avkommor som möjligt meriteras.
Det vanligaste förfarandet vid parning är att tiken åker till hanhunden. Om hanhunden kommer till dig har ägaren rätt till reseersättning. Om du måste lämna tiken hos hanhundsägaren några dagar bör du erbjuda pensionatsavgift för ”kost och logi”.

Tiken brukar oftast komma i höglöp, dvs. bli parningsvillig, mellan 9:e och 14:e dygnet. Det är dock högst individuellt och kan även vara tidigare eller senare än så. Kalkylera därför med att det kan bli många turer fram och tillbaka till hanhunden.

Veterinär kan kontrollera om ägglossning är nära förestående genom att göra ett utstryk eller genom att mäta progesteronhalten i blodet. Därigenom kan lämplig parningsdag fastställas. Detta är speciellt värdefullt om man bor långt ifrån hanhunden.

Passa på att avmaska tiken i samband med parning. Vaccinationer mot parvo, valpsjuka, HCC bör vara relativt färska.

Vid utlandsparningar gäller speciella vaccinationsförfaranden. Kontakta Jordbruksverket för aktuell information.

Efter parningen kommer en tid av väntan och förväntan. Läs på om dräktighet, valpning, valparnas utveckling och tikens viktiga roll i fostran, särskilt när valparna är 6-8 veckor.

Man kan kontrollera med ultraljudsundersökning om tiken verkligen är dräktig. Planera för ledighet från arbetet och lägg upp en plan för hur du/ni kan sköta tiken och kullen fram till minst 8 veckors ålder. Man kan inte lämna tiken och valparna ensamma hela dagarna eftersom hon måste få flera måltider, rastningar mm.

Anmäl parningen till SWK:s valphänvisare för kostnadsfri valphänvisning på klubbens hemsida:
Valpar väntas/ valpar födda (om din parning uppfyller SWK´s krav), se under egen flik Valphänvisning.