Information till hanhundsägare

Funderar du på att använda din hanhund i avel? Läs informationen nedan först.

Många som äger en hanhund tror att hanen mår dåligt av att aldrig få para en tik. Bland vilda hunddjur är det dock endast den ranghögste som får para den ranghögsta tiken och skulle våra hundar leva i flockar utan mänsklig inblandning så skulle det gå till på samma sätt. En hund är en hund, glöm inte det!

Har du bestämt dig för att låta din hanhund gå i avel bör du också betänka att hunden kan komma att uppfatta det som att den har ”klättrat” uppåt på rangskalan, vilket i vissa fall innebär att hunden blir kaxigare mot andra individer av samma kön.

Låt aldrig din hane gå i avel av enbart sentimentala skäl, dvs. endast för att du gärna vill ha en son/dotter efter just din hund. Det går aldrig att kopiera en hund! Det måste finnas fler skäl till en parning än att du själv vill ha en avkomma efter din hund. Granska din hane med kritisk blick. Är han en god representant, inte bara i dina ögon? Har han ett önskvärt, rastypiskt jaktsätt och mentalitet? Är han startad på jaktprov? Är han fullt frisk? Om du kan svara ett ärligt JA på samtliga frågor kan du gå vidare.

Kontakta avelsrådet

Ofta kontaktar avelsrådet, eller någon ur avelskommittén, Dig om din hund startat på jaktprov med bra resultat och är friröntgad på höfter och armbågar. Men ibland kan det vara svårt att få tag på ägarna till olika hundar så det går bra att höra av sig själv också till någon av avelsrådgivarna.

För att bli aktuell för avel kräver SWK att hunden: 

  • Startat på jaktprov, minst Ukl och har 8 poäng i skottreaktion. Slutsumman på provet är inte så väsentlig. Det viktiga är poängen i de olika momenten på jaktproven.
  • Friröntgad på höfter och armbågar, dvs. normala höfter (A, B) samt armbågar utan pålagringar.
  • Testikelintyg från veterinär krävs för registrering av valpar vid första kullen. (Kan ersättas av officiellt utställningsresultat.)
  • Fullt frisk kroppsligt och mentalt.

Omeriterade hundar är att betrakta som okända och faller bort från avelspopulationen.

En hund blir känd när den startar på jaktprov och där fått en objektiv bedömning. Det är fler än du som sett hunden jaga och kan lämna en beskrivning av hur den fungerar. Jaktproven är utformade på ett visst sätt för att behålla viktiga egenskaper som wachtelhunden skall ha. En hund blir inte bättre av meriter på jaktprov, men det blir känt hur hunden jagar. Helst bör hunden startas på flera jaktprov och/eller ha flera syskon som provats för att vi skall få en vettig bild av nedärvningen från respektive föräldrar.

Om vi frångår principen att jaktprovsmeritera avelsdjuren vet vi aldrig var vi hamnar. Risken är stor att vi förlorar viktiga egenskaper. Jägare kan naturligtvis ställa olika krav på jakthunden. Jaktmarker och vilttillgång skiljer sig åt inom landets gränser. Därmed kan vi ha olika referensramar, dock finns det vissa grundläggande egenskaper som hunden skall ha. Dessa egenskaper har legat som grund och fungerat bra för wachtelhundsaveln sedan 100 år tillbaka. Dessa egenskaper har behållits via jaktprovskontrollen av avelshundarna under mycket lång tid. Jaktproven har således bidragit till att just din hund är så bra som den är och det är ingen slump.

Avelsrådgivarna gör en bedömning av din hunds för- och nackdelar när det gäller jaktegenskaper, hälsa, påverkan på populationen m.m. Man ser då till vad som är känt om din hunds närmaste släkt. Avelsrådet ser till hela rasen. Även om din hund är importerad så är den med mycket stor sannolikhet släkt med flera andra i den svenska stammen.

Vad händer sedan?

Om din hund uppfyller SWKs krav kommer avelsrådgivarna att hänvisa lämpliga tikar till dig. Ibland kan det ta ett tag, vilket ofta beror på att de tikar som planeras för avel är släkt med din hund och därmed inte lämpliga.

Det kan också hända att tikägare som inte varit i kontakt med avelsrådet hör av sig. Kontakta då avelsrådet för information. Det kan vara en mycket bra tik med en seriös uppfödare som kan rasen väl och inte behöver hjälp av avelsrådgivare. Men det kan också vara precis tvärtom! Kontakta avelsrådgivare för säkerhets skull för att få neutral information.

Tikägaren kontaktar således dig. Varje tikägare får flera förslag till täckhund. Just nu har vi tämligen gott om bra, meriterade hanhundar som kommer att vara intressanta för aveln. Du avgör själv om du vill para med just den tiken. Du får försöka ta reda på så mycket du kan om tiken och hennes släkt. Om man har möjlighet är det bra att jaga tillsammans före parningen. SWK utvärderar din hunds och även tikarnas nedärvning av jaktegenskaper och hälsa. Det är därför en fördel att prioritera uppfödare som brukar hjälpa och stötta sina valpköpare. Du kan själv också ta denna kontakt med valpköparna. Ju fler valpar som går på prov och röntgenundersöks, desto bättre underlag för utvärdering av din hane. Detta gynnar din hanhunds vidare avelsanvändning.

Utvärderingen av avelsresultat sker kontinuerligt av avelskommittén men efter c:a 25 valpar sker en sammanfattning av hur bra nedärvare din hane är. Om det visar sig att din hund nedärver sig bra kan han få fler parningar.

Även om tikägaren är uppfödare och har det största ansvaret, kommer du som hanhundsägare att få bära en del av ”hundhuvudet” om något skulle gå på tok med valparna. Det kan finnas sjukdomar som ligger dolda genetiskt. Skulle det visa sig att din hane är nedärvare av någon allvarlig sjukdom/defekt skall du naturligtvis tacka nej till fler parningar. Diskutera alltid med avelsrådet och om du ombeds att ta din hund ur avel skall du respektera detta. Vi har ett gemensamt ansvar för rasen, eller hur. En sjuk hund är inte jägarens önskedröm.

Ett vanligt argument från hanhundsägare är att ”ägaren av en undermålig tik kommer att använda tiken i avel oavsett om jag som hanhundsägare säger nej eller inte. Jag kan därför lika gärna låta min hane para denna tik, då får valparna åtminstone en bra förälder.” Kanske går tiken i avel i alla fall, men varför ska du och din hanhund bidra till användandet av avelsdjur som egentligen inte uppfyller dina och SWK:s krav? Om du som hanhundsägare visar omdöme och kanske någon gång tackar nej till en förfrågan från tikägare gör detta inte att du förlorar i respekt hos de som är genuint intresserade av rasens fortsatta goda utveckling, tvärtom.

Parning

Tikägaren kontaktar dig så att ni kan komma överens. Oftast reser tikägaren till hanhundsägaren. Om du måste resa till tikägaren har du rätt att begära reseersättning. Om tiken lämnas några dagar hos dig, har du även rätt att begära ”pensionatsavgift” för kost och logi.

Skriv ett parningsavtal även om ni känner varandra – det är lugnast för båda parter så inga missförstånd uppstår. Kom överens om parningsavgift (ev. språngavgift) dvs. vad du önskar få i ersättning för att din hund blir far. Vanligt inom SWK är att språngavgiften slopas och man kommer överens om betalning/valp. Betalningen räknas efter antalet levande valpar vid 6 veckors ålder. Vanligt är också att man har rätt att få en parningsvalp och ingen övrig ersättning. Alternativet är att du får en summa pengar/valp.Inom SWK ligger ersättningen i regel på ca 1500 kr/valp.

Det viktiga är att ni är överens före parningen! Om du har frågor om detta –kontakta SWKs avelsrådgivare.

Din hane bör vara välvaccinerad, avmaskad och ren före parning. Kontrollera att det är rent och fräscht runt penis och under förhuden. En höglöpande tik är mottaglig för infektioner. Kanske just p.g.a. en sådan infektion blir inte din hane ”pappa”.

Om du har en oerfaren hane så ta god tid på er. Ibland vill hanhunden att husse går undan för att kunna para. En erfaren höglöpande tik uppvaktar hanen när hon är ”mogen”. De måste få tid att bekanta sig, leka och komma underfund med varandra. Ta en promenad och låt dem lukta på varandras urinmarkeringar.

Hundarna sköter parningen bäst själva och behöver bara övervakas. När hanen ”fastnar”, den s.k. hängningen, i tiken kan det göra ont för tiken som kan försöka värja sig. Då måste tiken lugnas och stöttas så hon inte sätter sig eller går iväg med hanen, vilket kan skada honom. Hängningstiden kan variera från någon minut till nära en timma.

Ofta vill tikägaren para 2-3 gånger med någon dags mellanrum så länge tiken är i höglöp.

När valparna är födda och ska registreras hos SKK skickar tikägaren över registreringshandlingarna till dig för underskrift. Om det är första valpkullen för din hane skall en kopia av testikelstatus medfölja till SKK. Testikelintyg utfärdas av veterinär, se din hunds registreringsbevis ”stamtavlans” baksida. Sedan är det bara att vänta och följa utvecklingen av ”dina valpar.”

Avelsrådgivning och råd i uppfödarfrågor ges av:

Elisabeth Kärnestam
Smultronstället 9
246 32  Löddeköpinge
Tel: 046-70 65 02
E-post: Elisabeth Krnestam Elisabeth Kärnestam